Besktkaffe

Jag har fastnat i ett träsk av oproduktivitet och jag orkar inte ens bädda min säng. Fattar inte hur en förväntas jobba heltid (dessutom låååångt ute i orten så att en måste kliva upp flera timmar tidigare bara för att resvägen är orimligt lång) OCH förväntas få sitt liv att fungera utanför det...

 

Aja, i jobbiga stunder, när allt bara känns skit och jobbigt, vilket är typ majoriteten av alla stunder i livet, försöker jag tänka på sånt som ger mig kraft. Typ tjejer! Fy fan vad vi är bra!!!! Kvinnomärket på min arm ger mig så ofantligt mycket styrka och får mig att faktiskt orka gå upp om morgnarna, ta mig till jobbet ute i orten. Får mig att orka att inte orka bädda sängen. Alltså tjejer, fyfan vad vi är bra!!! Och tiden kommer då förlegade normer och synsätt också får sig en törn av sanningen, att Girls run the World!!!